Kul att höra att dom bråkar.. Jag har inte hört det på ett bra tag eftersom jag knappt vart hemma på två veckor. Men nu, ah vad ska jag säga? Jag orkar inte med skiten. Måste dom hålla på hela tiden? Varför kan dom inte tänka på oss? Vi får ju ta smällen också. Hur kul att det att lyssna på er? Kan ni aldrig sluta? Jag orkar inte höra på det mer. Räcker inte det efter alla år? Kan ni inte bara göra en enkel lösning och sedan slippa allt istället? Jag orkar verkligen inte med skiten längre, speciellt inte när jag själv råkar ut för det. Minsta lilla och han är förjävlig. Detta var verkligen vad jag behövde nu.. Jag måste bort härifrån! Bort ifrån denna jävla ön, bort ifrån alla störda människor och bort ifrån de jag älskar. Men jag är säker på att dem förstår mig. De närmsta vet vad jag snackar om. Jag pallar inte mer.

Jag vet en person som antagligen tycker om att läsa detta inlägg, veta hur jag känner, tror han kommer ihåg hur jobbigt jag hade det. Hur mycket jag kämpade. Hur jag hade det, han är en av de få personer som sett mig lycklig. Jag var lycklig med honom, även fast allt hände. Det var då jag hade ett hem.. Det var när jag var med honom som jag mådde som bäst. Jag vill ha honom tillbaka i mitt liv, för han vet mest om mig faktiskt. Jag kände verkligen trygg hos honom. Han var en av mina bästa vänner, trotts vår relation.. Men nu är han borta med vinden och han tänker aldrig återvända.