Tankar om kärlek..

Det där med känslor är inte lätt. Inte för att någon har sagt att kärlek är en simpel grej. Man kan förlora någon på en hundradels sekund.. Man kan misstolka saker och allt blir bara fel. Det är så lätt att förstöra.


Att ha ett förhållande med någon är ingen dans på rosor
, alla förhållanden har upp och nergångar som en berg-o-dalbana.

Man måste lita på varandra det är viktigt, annars leder det oftast till osäkerhet och då kan det ta slut.

Man får göra så sin partner får mycket uppmärksamhet, bara skicka ett gulligt sms om du inte är med h*n. Pussa på kinden eller bara var där.

Ett gemensamt intresse är ju alltid ett plus det är lättare att hålla ihop, verkligen inget måste men kan vara roligare då.


Säga hur mycket man tycker om sin partner, det är väldigt viktigt!

Alltid tala sanning!

Det finns inga guider till hur man får ett perfekt förhållande, för det finns inga perfekta förhållanden.


Men man står ut med varandra i vårt och torrt. Tänk på din mormor eller din mormors mor, hon och hennes gubbe har säkerligen hållt ihop i evigheter. Alla förhållanden har bra stunder också. Tänk om vi också bara hade en partner livet ut som vi litade på till 100, kunde snacka med allt om, inte kunna göra bort sig, kunna vara sig själv och må hur bra som helst, det hade väl vart något? Inte behöva vara svartsjuk eller rädd att bli av med personen..

Nu för tiden är det ju verkligen inte så! Alla fjortisförhållanden som varar två veckor.. och man "älskar varandra redan första dagen". Många tjejer och killar är bara ute efter sex och då blir det oftast inga seriösa förhållanden, folk blir utnyttjade och sårade till 1000! Och man säger " jag älskar dig, vi kommer vara tillsammans förevigt", bullshit.. det tar slut två månader efter typ.. Inget varar förevigt längre, lite tragiskt.. Finns inget tills döden skiljer oss åt längre.. Tragiskt men sant..

Visst man blir kär i skolans snyggaste kille och sedan ett bra tag senare blir man tillsammans med honom och då vill man ju att det aldrig ska ta slut för att man mår så bra, är så lycklig och kär. Och man tror att det aldrig ska ta slut, kommer själv ihåg min första kärlek jag ville inte att det någonsin skulle ta slut, men det gör det förr eller senare.

Jag vet att folk inte får upptäcka kärlek tidigt i livet.. Men jag fick veta vad det var när jag gick i första klass i grundskolan. Var kär i en och samma kille i 6 år.

Jag hade en kompis som inte visste hur det var att vara kär, tyckte så synd om henne för det är en ganska go känsla, när man känner pirret i magen, hur röd man blir i ansiktet och hur löjlig man blir när man sett sin kärlek, pratat med h*n eller liknande.. Underbar känsla!


Kommentera här ♥♥

Kommentera gullungar!!♥ (= :

Namn:
Klicka i här

E-postadress: (bara jag kommer se)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0