Jag tänker på dig.

Folk skriker runt omkring mig, men jag hör inget.

Jag tänker på ditt ansikte, ditt skratt och din röst,

och jag kan men vill inte förstå att du har lämnat mig.

Det spelar ingen roll att det inte var ditt fel,det var jag som klantade mig,

att det inte var meningen, det gör ont ändå.

Du har gjort mig trasig,jag gjorde dig trasig.

Du och alla andra som har lämnat mig, men mest du.

Ni har lämnat mig gång på gång.

Ni har gjort mig trasig,

och jag vet inte om den skadan går att reparera igen.

Jag tror inte att jag någonsin kommer att våga släppa in kärleken i mitt liv igen,

Inte när det har gått snett alla gånger som jag har försökt.

Jag vet att det inte är ditt fel, för det var mitt fel.

Och att du inte ville att detta skulle hända,

men jag behöver dig och det vet du.

Varje dag så känner jag hålet som värker i mitt hjärta,

hålet efter den del av hjärtat som tillhörde dig,

den del som du tog med dig när du lämnade mig.

Jag vet att du inte kan komma tillbaka,

men jag saknar dig,

och jag orkar inte mer..