Jag vill bara sova och drömma mig bort, ifrån verkligheten. För i mina drömmar kan jag få det som jag vill, där kan livet kännas underbart, minnen spelas upp som en i en saga, om en liten pojke & en liten flicka, som var lyckliga i alla sina dagar, och jag blir älskad tillbaka.

Men om jag öppnar ögonen så gör det bara för ont, då vill jag snabbt som ögat, stänga dem igen och försöka drömma mig bort. Till en plats där jag trivs, där jag vill vara mer än något annat, men någon jag har kärt om hjärtat. Platsen som bara en person kan få, och den personen är du. Du stal mitt hjärta, du får ta riskerna..

Mitt hjärta slår för dig, mitt hjärta har aldrig flippat ur så mycket på grund av någon förut. Så fort jag ser, hör eller någon nämner ditt namn, så slår mitt hjärta ett hårt slag som gör att jag för ont, som ett slag i magen ungefär. Jag klarar inte av att se dig med någon annan och när du ignorerar mig vet jag inte vart jag skall ta vägen. jag har aldrig gråtit över en kille så mycket som jag gråtit över dig. Jag har gråtit mig till sömns så många gånger, jag har haft så många sömnlösa nätter, min ångest var så stor. Det var ett tag sedan, den gången vi snackade i telefon, när vi båda grät. Jag bröt ihop totallt, det var så jävla nära att jag gjorde detdär*. Allt var verkligen på botten just då, fyfan va jobbigt allt var. Det är fortfarande inte bra, men det är ju lite bättre. Men jag kommer aldrig glömma dig, oavsett om du skulle vara förjävlig emot mig, då skulle det bli så himla mycket lättare att komma ihåg dig.

När jag sårade dig, så sårade jag automatiskt mig själv, jag ångrar allt det så jävla mycket. Jag ville aldrig såra dig, jag hade inte kontroll på något alls. Innan det var allt så jävla bra, har aldrig mått så bra och trivs så bra i någons sällskap förut. Du fick mig att vilja kämpa, det var på grund av dig jag gick upp på morgonen. Men nu är du inte där längre. Jag älskade att vakna upp brevid dig och krama om dig, säga jag älskar dig och sedan pussa dig på kinden, men det kommer antagligen aldrig hända igen. Har inte längre någon att leva för, det gör så ont. Att veta att du inte längre tillhör mig, att jag inte kan kalla dig för min. Det gör så ont.. Det går inte att beskriva :/

Känslan att vara kär är förjävlig, iallafall när den andre inte känner samma sak tillbaka.

Jag vill dra tillbaka tiden, innan allt hände, jag vill ha det som då. När vi hade det som bäst.  Jag saknar det som fan! :/.