Varför ska det med känslor vara så svårt för? Varför ska det alltid vara så lätt att göra så fel? Varför kan det inte vara lättare att göra rätt istället för fel? Måste kärlek göra så ont och knäcka en på mitten? Visst, kärlek kan vara alldeles underbart och kännas som det är det bästa som finns. Men någon gång blir vi alla sårade, vad tjänar man då på det? Man ångrar att man tog ett steg och vågade bli kär. Men jag har hört ifrån väldigt många att man inte skall ångra något man gjort utan ångra det som man inte gjorde istället. Det är sanning. Jag tror inte någon har så himla lätt med kärleken egentligen, men vissa har lite lättare än andra. Jag ångrar inte något av mina förhållanden, alla förhållanden har upp och ner gångar. Men förmodlingen så blir det bättre, vissa är bara inte menade att vara med varandra. Det är så jag tänker på det.

Om man är riktigt kär så känns allt så himla perfekt. Då är det som en dröm, man vill inte vakna utan bara fortsätta sova, för att veta vad som händer sedan.. Jag har vart riktigt kär 3 gånger i mitt liv.

Men det känns så himla bra att vara kär, men när det väl tar slut så är det inte så himla roligt längre. Då känns det som om världen rasar samman och man ligger och gråter och gråter, tårarna vägrar sluta rinna ner för ens kinder. Många sömnlösa nätter... Det är så det är för vissa, andra har inte lika ont av det. Men man lär sig något nytt i ett förhållande. I mitt senaste förhållande lärde jag mig att "älska" är ett starkt ord, det var just det jag kände för honom.

Alla lär sig av sina misstag, jag har lärt mig av mina..