Konstigt nog..
Dagarna bara går och går, saknaden borde bli större och större för varje dag som går, men nej det blir den otroligt nog inte. Det som var då, finns inte längre kvar, den kemin försvann lika fort som den kom dit. Nu är du där och jag här. Vi gick två olika vägar. Men jag kommer aldrig glömma dig. Underbar, underbar och ännu mer underbar. Du hade glimten i ögat.
Kommentera här ♥♥
Postat av: Anonym
vem ?
Trackback
