Jag är så glad att jag fick träffa dig för första gången den 12 december 2010, imorgon är det en månad sedan.. Men det känns som om vi snackat i en evighet! Eftersom vi pratar och ses så mycket, fast inte tillräckligt mycket enligt mig men (a) Hehe.

Jag vet hur det är för dig, eftersom jag går igenom samma sak. Det är riktigt jävla jobbigt, man vill bara ge upp och ha allt som det var innan men det går inte.. Man måste försöka se framåt även fast man inte vill, det är så jävla svårt.



Jag tycker det är helt sjukt, att du kan få mig att må såhär. Som häromdagen när jag skickade det smset, när jag fick svar och du tyckte att jag blev annorlunda.. Jag blev ledsen när jag fick svar, jag tror jag hade väntat mig annat eller så blev jag chockad! Blev bara så ledsen och tårarna vägrade att sluta falla. Livet är verkligen en berg-o-dalbana, speciellt med alla känslor ibland kan man vara hur glad som helst och helt plötsligt är man jätte ledsen typ? Men det är väl så det skall vara antar jag... Men jag är glad att jag träffade dig och fick chans att känna mig såhär. Allt blir så mycket bättre när jag är med dig. Du är så otroligt underbar och hur go som helst! Dig vill man inte bli av med kan jag lugnt erkänna! Damn boy, jag har haft flera trevliga stunder med dig, jag hoppas det kommer fler. Du är bäst! Puss