Snackade precis med Anna angående nästa månad. Åh det hade verkligen vart jättekul att åka med! Vet dock inte om jag kan... allt beror på skolan (som jag inte ens går till)... Men det har verkligen vart mycket som hänt sedan i somras.. Det har knäckt mig helt. Jag kan inte ens förstå att jag ens kunnat gå i skolan alls.

Först chocken över att vi skulle flytta. Det var otroligt jobbigt att lämna det huset som jag vart uppväxt i, det var både positiva och negativa tankar. Men nu är det helt okej. Förutom att mina vänner bor på en annan ö. Ingen kan ta sig hit, för det är för långt. Men det som är positivt är väl att bussarna går ofta, inga jobbiga grannar & inte är mitt i skogen.

Efter att vi flyttat fick jag åka in till sjukhuset två gånger, inte alls kul. Det var ett jobbigt tillfälle.

I samma veva gick morfar bort, och det vart jättejobbigt. Jag kunde inte berätta det för någon utan att tårarna kom fram. Usch, jag har haft så mycket mardrömmar med honom. Jag ångrar så att jag inte följde med på begravningen. Jag har knappt insett att han är borta eftersom han var så mycket på sjukhus. Men när man träffar Märta så fattar man ju ändå.

Sedan tog det slut mellan mig & Erik.

Sen så hände det grejer hemma och det fick mig att må dåligt, jag gick till skolan för att träffa Simon & Lisa.. Bara för att slippa vara hemma, kände mig inte hemma längre. Kändes fel att vara där. Jag ställde upp alldeles för mycket och tänkte inte på mig själv utan var för snäll och gjorde inget åt det.

På nyår blev det ju som det blev..

Sedan började jag & Erik bråka igen. Det blev inte alls kul.

Jag blev osams med Lisa & Simon. Vilket jag verkligen ångrar.

Jag blev osams med Joel.. :/.

Struntade i skolan...

Och nu senast... Monica gick bort.. det var droppen! Det blir ju bara värre och värre hela tiden känner jag. Att detta året ska "börja" såhär dåligt hade jag inte planerat.



Det är några av anledningarna till varför jag inte vart i skolan. Det är jävligt jobbigt att gå dit när man mår såhär, det försvinner aldrig, kanske en liten stund kan jag gå runt och vara glad. Men när jag sedan är ensam eller om något påminner om nått som hänt så blir jag automatiskt nere. Det är jävligt jobbigt eftersom jag vill ju verkligen till skolan, jag ville gå denna terminen ut, bli sams med Lisa & Simon. Kunna styra upp allt.. Kunna må bättre, men jag vet inte när det sker om det nu gör det..